12/3-2012
Nu känns det verkligen som att jag har hamnat i Australien på riktigt! Surfare överallt, långa paradisstränder, äkta Aussie-dialekt hos folket omkring sig och sol varje dag! I dag har vi kört från Elisabeth Beach till Port Maquarie, med ett lunchstopp i Forster. I morse var vi uppe halv sju och kollade på soluppgången över Seven Mile Beach där vi campade i natt och sen tog vi oss en springtur innan frukost. Vi hittade några "public showers" vid Elisabeth Beach som vi kunde duscha oss rena i, det var skönt! I går så var jag ute på en tre timmars långpromenad i det fina vädret på Seven Mile Beach. Det var en äkta paradisstrand det kan jag lova! Hur lång som helst, klarblått vatten, vit sand och inga människor omkring. De enda jag mötte längst stranden var ett gäng slöa fiskmåsar och två gubbar som fiskade. Jag fattar ine hur de kan få napp i de stora vågorna som var där men antagligen kan de det, annars hade de ju inte vart där. På förmiddagen i går så var vi på Elisabeth Beach och solade och badade så nu har jag blivit en äkta pepparkaka!
I torsdags kväll så lämnade vi Newcastle efter en promenad ut på en pir där vi kollade på solnedgången och aktade oss för vattnet som skvätte upp från de enormt stora vågorna. Vi stannade på en rest area längst The Pacific Hwy och morgonen efter så körde vi till Anna Bay där vi stannade i två dagar. Anna Bay var hur nice som helst! En helt perfekt strand där vi kunde övernatta, stora vågor som var roliga att bada i och bakom stranden var det stora, fina sandkullar. Det var en massa barn som åkte rutchkana i sanden på sina bodyboards, det såg skoj ut! En av dagarna så tog vi en liten utflykt med bilen till Nelson Bay för att undvika solen några timmar när den var som starkast. I Nelson så promenerade vi i den mysiga hamnen, åt färsk fish and chips som var supergod och jag tog mig även en liten promenad i en nationalpark medans min resevän hade somnat i bilen. Nelson var verkligen hur häftigt som helst, det var stränder exakt överallt och när man kollade ut över havet så var man helt omringad av stränder. Bakom, framför, till höger och till vänster, överallt var dem och himlen var alldeles klarblå och det fanns inga moln så långt man kunde se. Det var underbart!
Första kvällen i Anna Bay så var jag ute och sprang på One Mile Beach och då såg jag världens häftigaste solnedgång. Jag lovar, ingenting övervinner denna! Det var solnedgång och regnbåge på samma gång och molnen, vattnet, skummet i vågorna, stranden och alting var alldeles lila bortsett från molnen precis bredvid solen som var brandröda. När jag trodde att allt det fina var över så såg jag månuppgången över horisonten. Månen var som ett stort rött klot och det går inte att förklara hur galet häftigt allting var! Helt sjukt. Det enda som fattades var kameran. Man ska visst aldrig ge sig ut på en springtur i det här fina landet utan en kamera för det dyker alltid upp någonting häftigt man vill ta kort på, men jag får försöka behålla de fina bilderna i mitt minne i stället.
När jag var i Bangkok så köpte jag en systemkamera, en Nikon D5100 som jag är supernöjd med, så nu har jag en massa fina bilder att visa när jag kommer hem. Ha det bra så länge, kram!
